En studie i rött och vitt

Det är som en fixeringsbild;

Jag letar efter de små räklingarna utan att se en enda, men plötsligt ser jag flera på en gång. Nu lyckades jag dessutom få in två på en och samma bild. Ja, två - men en är nästan dold så den är inte alltför enkel att upptäcka.

Den som vet hur stora aquaclay-kornen är kan nu räkna ut krypens storlek!

Bildbeviset

Suddigt, men definitivt. Detta är ett räkyngel på en stängel av javamossa. Ynglet är bara någon mm långt. Jag har sett två samtidigt, undrar hur många de är totalt?

Bättre och bättre!

Tänk vad små saker kan väcka glädje. I torsdags kväll vaknade min Internetförbindelse från sin vintervila och under morgonens vattenbyte i vardagsrumsburken upptäckte jag ett räkyngel! Det var när jag skulle skölja filtermassan som jag såg två fiskyngel i hinken och därtill var det något mer som rörde sig; jo, faktiskt, ett räkyngel!

Jag misstänker att det är ett humleyngel, men jag kan inte utesluta att körsbärsräkorna som varit framme eftersom jag flyttade de få jag hade kvar i samband med att jag mörklade 60-l burken. Jag stoppade i några Amano samtidigt, men de larverna kräver salt för att utvecklas så det är väl mindre sannolikt att det kan vara ett sådant kryp.

Glad över min upptäckt gick jag upp till arbetsrummet och tittade på Guppyhotellet (vilket rätteligen borde döpas om eftersom det bara går Crystal Red där). Jag suckade och undrade hur länge det skulle dröja innan jag skulle få höra trampet av små skor där eller hur man nu skall uttrycka det, och har man sett: ett CR-yngel! Upp i dagen likt mamma och pappa men mycket mycket mindre.

Nu ligger kameran beredd för den händelse någon räkbaby kommer i närheten av frontrutan.

"Mitt förakt håller jag för styvt på sa Kolingen" ...

... "men en lock av mitt hår skall de få."

Ja, så sa han, Engströms Koling, när en journalist "hostat om mig och nubben". Han hade förstås rätt. Förakt är en krävande känsla som engagerar och om objektet inte är värt engagemanget så slösar man tid och kraft om man nedlåter sig till förakt.

Ändå kan jag inte alltid låta bli. Just nu funderar jag t.ex. på vilket företag som behandlar sina kunder värst; Chello/UPC eller Citypendeln? Citypendeln som dagligen och stundligen ställer in tåg, går för sent och kör med så korta tåg att trängseln gör att djurtransporter tvärs över kontinenten framstår som sovvagnar i förstaklass på Orientexpressen i jämförelse. Chello/UPC å andra sidan som ibland låter det gå veckor (och i en del fall månader) mellan stoppen men sedan i gengäld nödstoppar min Internettrafik dag efter dag. Igår hade jag under en kort stund lite hastighet nedströms, men uppströms var det så dålig fart att TPTEST timade ut. Annars har det varit tvärnit sedan förra onsdagen. Inte ett ord till förklaring och det som någon människa med patologisk hybris kallar "support" har inget annat att säga än att felsökning pågår. Önskemål om att få bli uppringd tekniskt ansvarig chef avfärdas blankt.

På deras hemsida kan man (om man har tillgång till en dator med annan Internetleverantör) sedan förra torsdagen läsa: ” Vi har för närvarande problem med internettjänsten i delar av Järfälla med omnejd. Felsökning pågår.” Men vad hjälper det? Jag behöver och kräver att få veta när jag kan få tillgång till Internet. Och jag behöver kunna lita på min Internetleverantör. Jag kan inte acceptera att gång efter gång mötas av en blank skärm när jag försöker koppla upp mig mot nätet.

Jag tror faktiskt att Chello/UPC är värre än Citypendeln. De senare har visserligen usel trafik, men än har det inte inträffat att de lagt ner all trafik under en hel vecka utan ett ord till förklaring eller ursäkt. Citypendeln får en lock av mitt hår, men Chello är värt förakt.

Och tills vidare vilar akvariebloggen..........

et tempus fugit

Tiden flyr och finns det något tristare än en akvarieblog som inte uppdateras? Möjligen akvarier där inget händer och de två är naturligtvis intimt sammankopplade. Den nersläckta burken skall återupplivas nu i helgen och sedan kanske jag åter kan ha något värt att notera.

Frågan är var jag skall stoppa i för fisk där? Sydamerika så klart och jag känner för att starta med några små ciklider. Det finns inte så många att välja på till en 60-burk. Måste jag skaffa ännu en burk, lite större? Schackbrädesciklider är rätt kul, men vill ha lite skuggigare och dunklare än jag brukar vilja bjuda växterna på. Ett par Apistogramma borellii borde kunna funka liksom A. cacatuoides förstås. Den senare går skapligt bra även i vatten med rätt högt pH vilket skulle förenkla vattenskötseln en hel del - mitt kranvatten håller 8.3 och jag har ingen pH-prob att styra CO2-tillförseln med.

Min inriktning på Sydamerika förenklas inte så lite av mina generösa definitioner. Som Sydamerika räknar jag vid behov allt söder om Mason-Dixon linjen, allt öster om Australien och väster om Ankara... Man får inte vara alltför trångsynt i den här hobbyn.

Förslag emottages!